Dataskydd firar 50 år i Sverige
I början av 1970-talet börjar antalet datorer öka, vilket också ökar oron för missbruk av personregister.
En debatt och diskussion blossar upp, ledd av politikern och folkpartisten Kerstin Anér, och det leder till att Sverige som första land i världen inför en nationell Datalag 1973. Samtidigt inrättas också en myndighet som ska sköta tillsynen av Datalagen och den döps till Datainspektionen (heter numera Integritetsskyddsmyndigheten, IMY).
1972 har dåvarande regeringens förslag om ett centralt personregister avslagits på grund av oro för att myndigheter och andra intressenter ska kunna tjäna pengar på försäljning av personuppgifter. Med en Datalag och en Datainspektion på plats känns oron för missbruk av personregister mindre.
Den nya Datalagen omfattar bestämmelser om att inga personregister får inrättas och föras utan Datainspektionens tillstånd. Med dessa rättsliga reformer på plats anser många att samhället är väl rustat inför vidare steg in i dataåldern.
Internationellt är man på vissa håll förundrad över den svenska lagen. Till exempel är USA överraskad över att Sverige vågar lägga så stor makt hos en myndighet, Datainspektionen. På en del håll antyds det att detta kan vara en inbjudan till att flytta problem utomlands. Begreppet “dataparadis” skapas, avseende länder där det utan större problem går att hantera personregister utan särskilda tillstånd.
Den svenska Datalagen ersätts 1998 av Personuppgiftslagen (PUL), som är verksam till 2018 då den ersätts av den europeiska dataskyddsförordningen, benämnd GDPR.